shitpaper

En del folk älskar att bygga. Bygga stora obestigda berg. Flingpaket, morötter, mjölpåsar, kokosbollar, fläskkarre och så trycker de in en purjolök någonstans och ovanpå alltihopa kan en bh hamna. Men hur lyckat är det?
Först har de stått och väntat i kön. Funderat. Byggt upp strategin. Brukar fundera på vad de egentligen tänkt.
Är det "om jag slänger upp allt i en så stor hög som möjligt, då måste det gå mycket fortare.JAPP" eller har de helt enkelt tänkt "åh, den där jävla surpuppan till kassörska ska minsann få..ha ha, varuberg". Svårt att veta, men smarta är de inte. Det tar längre tid, men det spelar egentligen ingen roll. Om jag expidierar en kund på hela min dag eller om jag har 200 kunder, lönen är densamma.
Det som förundrar mig är om de gör lika dant när de kommer hem.
"-Berit, släng in äggen i kylen".
"-Jamen Carl-Otto, jag måste trampa lite på vindruvorna innan jag lägger dom i skålen"
"-Fint älskling, då hinner jag banka oxfilen i väggen några gånger så den blir mör o fin".
"-Barnen kan ju hoppa på kinderäggen, så får dom ut leksakerna fortare!".

Man tar det jävligt lungt med en sådan kund. Liksom i ultrarapid. Sakta, sakta...låååångsamt. Lägger allting i ordning. Viker bh:n och äggen ställs åt sidan, liksom brödet. Under tiden står dom framför en och nästan studsar"varför tar det så långt tid??fan, vilken slö kassörska". Skulle de i detta läget öppna käften och klaga, då mina vänner går det ännu saktare.

Sedan kommer vi till momentet, plocka ner varuberget. Oj oj, då har något hänt. "Akta, akta! STOPPA BANDET! Du krossar mina varor!!".
Dessa människor. När var hur kommer man att förstå dom?

/Mamman...som idag jobbar mellan 11-22, jävlar va många roliga kunder jag ska träffa då!